För många år sen fick jag i uppdrag av Landstinget i Uppsala att ta fram en interaktiv brandsäkerhetsutbildning…
Vi hade tävlat med flera andra leverantörer i en upphandling och vann tack vare att vårt förslag var, åtminstone för sin tid, lite nytänkande. Det var inte så vanligt då att kombinera film med e-learning, i alla fall inte den typer av filmer som vi tänkte producera.
Själva produktionen gick smidigt och vi hade mycket kul! Vi fejkade ett brandförlopp och spelade in delar av filmen med så kallad ”point of view”-perspektiv. Allt fungerade precis som det skulle.
En trailer för utbildningen går att se nedan:
Så vad var det som gick snett?
Även om själva innehållet i utbildningen blev bra, så gjorde den tekniska lösningen det olidligt för användarna att gå igenom den.
Eftersom utbildningen skulle vara obligatorisk fick det inte finnas någon möjlighet för ”fuska” sig igenom den. Därför tog vi bort möjligheten för användaren att pausa, backa eller snabbspola filmerna.
Att inte kunna pausa filmerna var en pina!
Det är lätt att föreställa sig frustrationen som uppstår när man inte kan pausa en film. Det räcker med att man behöver ta en anteckning, svara på ett sms eller hantera något annat störningsmoment – och så tvingas man att se den 10 minuter långa film man just sett hälften av en gång till.
Istället borde vi ha brutit ned utbildningen i ett flertal kortare filmer, med paus emellan. Något vi gjort i alla utbildningar vi skapat sedan dess. Till exempel denna.
Några år senare fick vi ett förnyat uppdrag av Landstinget att uppdatera utbildningen. Då kortade vi ned filmerna, och la samtidigt in lite nya funktioner, bl.a. möjligheten för tittaren att pausa filmerna, fler kontrollfrågor osv.
Jag ber ödmjukast om ursäkt till alla tusentals landstingsanställda som tvingades ta sig igenom den första versionen av utbildningen.
Vi har visserligen aldrig fått någon negativ feedback – Snarare tvärtom. Men det säger kanske mer om nivån på e-learningbranschen i stort, än nivån på just vår utbildning.
En sak är säker: Jag själv skulle bli alldeles tokig om någon hade utsatt mig för motsvarande ”tvång”, om jag samtidigt hade ett annat viktigt uppdrag att sköta (som just vårdpersonalen verkligen har).
Så vad kan man dra för lärdomar av detta?
Gör inte filmen längre än vad du kan hålla tittarens intresse vid liv!
Om du vill göra film om ett gediget innehåll, fundera på om det går att bryta ned det i till flera korta filmer. Om det inte låter sig göras, tänk i alla fall på att göra det lätt för tittaren att hänga med.
Och gör framför allt inte misstaget vi gjorde när vi tog bort möjligheten att pausa. Tittarna kommer inte att ställa upp på vad som helst.
Har du gjort något liknande misstag som du kan dela med dig av? Kommentera gärna!
