Om man vill skapa en film som står ut, når fram och berör människor, så behövs någon form av storytelling. Det kan se ut på många olika sätt (något jag går djupare med i den här artikeln), men lite förenklat kan man säga att det handlar om att strukturera information som en berättelse – snarare än att bara rabbla information från första bildrutan till den sista.
Men när man tillämpar storytelling är det viktigt att man håller sig till EN berättelse. Försöker man berätta flera historier i en och samma film så blir det lätt rörigt och svårt för tittaren att hålla fokus.
Nedan kommer ett tydligt exempel som visar hur man INTE bör göra. Men först en liten disclaimer:
DISCLAIMER:
Jag vet inte vem som skapat fram den här filmen, och känner inte till omständigheterna kring dess tillkomst. Det finns säkert en förklaring till varför man gjort på det här sättet, som jag inte känner till. Jag beklagar om någon blir sårad av att jag visar filmen i den här kontexten. Jag tar upp den här enbart som ett lärande exempel. Jag har själv har gjort många dyra misstag genom årens lopp. Till exempel detta och detta.
Med det sagt, låt oss titta på filmen i fråga:
Vad är det som gör att man har svårt att hänga med i den här filmen?
En orsak är att film generellt sett inte är det bästa mediet för att kommunicera komplicerade data som exempelvis statistik och siffror. I den här filmen drunknar man nästan i sådan data, vilket i sig gör det svårt att hänga med. Men det är inte hela anledningen.
Framför allt handlar det om att filmen försöker berätta två saker samtidigt: Å ena sidan en massa fakta som berättas med speakerröst, klippbilder och grafik. Å andra sidan en gullig pojke som leker med sina leksaksbilar. Som tittare hänger man inte med. Man undrar vad pojken har för betydelse och fokuserar på det han håller på med, snarare än att lyssna på speakern.
Så, hur bör man tänka?
Storytelling är något bra, och kanske till och med nödvändigt, för att en beställningsfilm ska vara värd att se. Det behöver inte vara så avancerat. Det räcker med någon slags röd tråd, något som fångar intresset och lockar tittaren att se färdigt på filmen.
Men för att det ska fungera så är det viktigt att den röda tråden går i linje med det man försöker berätta. Storyn ska stärka budskapet och poängen man försöker kommunicera, inte distrahera tittaren från den.